frumunk

Alltså, för några år sedan började jag lägga märke till ett ovalt klistermärke i bakrutan på många bilar. Tittade närmare på det och insåg att det kom från ölands djurpark. Sedan dess har jag sett nästan hur många bilar som helst med det klistermärket så nu är ju frågan, har alla varit där? Måste man ha märket i bakrutan när man är där eller varför sätter alla fast det där och slutligen, borde jag också åka dit då?


Dagen har inneburit handbollsmatcher för små barn. Därefter picnic på toppen vid hagaparken och sedan klättring som först kändes otroligt seg och oinspirerad men framåt sista halvtimmen så började flytet i tekniken komma tillbaka.

din hand om min, håll mig förbannat hårt,
och jag vill aldrig andas ett enda andetag utan dig

Jag shoppar inför Londonresa. Nya skor tillexempel. Nya skor som är bra att gå i och dessutom vattentäta för både där och här tenderar det att regna lite mer än mina ganska nya och väldigt älskade skor klarar av. Jag blir helt enkelt genomblöt av att bära dom i regn. Annars är dom det bästa paret skor jag någonsin haft. Sköna, lätta och ger mig bra hållning.

 

Sedan har jag med samma tema och tanke även köpt ett regnskydd till min ryggsäck. Typisk shopping när man ska till en storstad va? Sist jag var där åt jag väldigt god chokladkaka med chokladsås till. Fast dagens mat har inte varit så illa heller, först dagens rätt på ett vegetariskt och ekologiskt cafe. Wokade grönsaker med halloumi och sen pasta med världens sötaste små ekskivlingar, cashewnötter och god ost.

 

Njae, kanske inte för dom allra flesta men jag gillar det jag har på mig och det är väl det som räknas. Färg ska det vara och bekvämt och funktionellt. Kläder efter väder och lager på lager.

 

 

Igår råkade (ehm njae kanske inte råkade..) jag hamna på addnature och det råkade följa med lite saker hem. Som den här finfina boken med massa klätterleder i det området i norge vi tänkte åka till i sommar. Jag har dregglat och suktat. Jag ser verkligen fram mot det, får bara hoppas att det inte regnar hela veckan.

Idag har det inte varit någon vanlig dag. För det första så hade vi ett födelsedagsbarn hemma. Min käre make. Så presenter på sängen och eftersom jag hade lite svårt att slå in hans stora present så blev det en lappgömma för det gillar jag att göra. Tydligen blev den lite svårare än jag trodde för det tog ett tag för honom att hitta fram till slutet.

Sen bakades det kanelbullar, åts födelsedagsfrukost och städades innan vi begav oss iväg för att klättra. Vi var nämligen inbokade för att vara "försöksobjekt" när nya instruktörer skulle examineras. Det visade sig vara kanonbra. Vi två fick en instruktör och köra teknikkurs. Helt underbart, precis sånt som jag behöver. Den tid vi hade när han blev kontrollerad tog fort slut men efter en kort återkoppling med sina hanledare/kontrollanter så erbjöd han sig att fortsätta så vi fick drygt två timmar med honom och det var helt underbart. Jag vågade saker som jag normalt fegar vid när jag fick små tips. Jag orkade saker jag normalt inte riktigt orkar när tekniken blev bättre och jag tänkte på rätt saker. Och han var väldigt trevlig, pratade ungefär lika mycket som jag gör. Sen åt vi medhavd pannkakstårta med klättrande vänner som dykt upp.

Det har varit helt fantastiskt den här helgen. Det har varit flyt i tekniken, jag har inte blivit slutkörd på samma sätt som jag brukar. Det har helt enkelt varit skitkul att klättra och det har gått riktigt bra. Sånt som det gäller att komma ihåg när det går åt helvete en annan dag.

Så, nu bilder från första gången jag klättrade vilket är precis ett år sedan. Den 22 april 2011. Minst sagt medioker teknik och total avsaknad av muskler i armarna. Kommer ihåg hur trött jag var efteråt... det var svårt att dra på sig strumporna.

 

Dagens klättring, ettårsjubileum. Tack och lov har både teknik och armstyrka utvecklats. Det har varit ett fint år med klättring. Jag har varit frustrerad, irriterad och nedslagen många gånger men minst lika många gånger har jag varit sprudlande och studsande, lycklig och nöjd. Jag har faktiskt älskat varenda besök i klätterhallen under året och det har blivit många. Just nu snittar jag fyra gånger i veckan.

 

Hej hej!

Vi har förstått att ni är någonstans lång bort. Är det möjligen utställning för er? Har ni åkt transportburk? Har ni åkt burk är ni förmodligen hos veterinären eller på utställning. Akta er om ni är hos veterinären. Dom tar saker. Kulor och ögon tillexempel. Fast ibland får man. Det brukar göra ont men man får godis efteråt så var inte rädda.

Vi bort på hotell i huvudstaden för närvarande och roar oss. Hitills har vi hunnit med att:

Idag har det regnat och blötsnöat. Så, jag har naturligtvis skor som tål vatten och en regntät jacka. Jag verkar vara ensam om det. Jag studerade människorna som väntade på bussen och såg ett antal plaskblöta dunjackor, en manchesterkappa som förmodligen skulle gå att vrida ur och ett antal tygjackor. På fötterna satt jogginskor och snorblöta converse. Jag är nog för mycket kläder-efter-väder-människa för att kunna första varför man frivilligt går runt och är plaskblöt och kall. För jag gör verkligen inte det. Förstår alltså.

Nästa fundering är varför alla byxor för damer, tjejer och tanter är tighta. Jeansen som säljs är lite olika, längst ner. Dom kan sitta snortight längst ner också, lite mindre tight eller vara lite utsvängda och voila, där är variationen (förutom färg då). Jag vill inte ha sådana byxor. Jag har ägnat större delen av mitt vuxna liv åt en desperat jakt på något som inte finns. Någon gång då och då kan det poppa upp jeans som sitter lite lösare men det är inte ofta. Är det bara jag som efterfrågar något annat än ett andra lager hud i jeansfärg? Det verkar nästan så.


Sist och minst, vad jag hade på mig under min fleecetröja och min regntäta skidjacka.

Inte för att jag direkt blev utmanad av Sandra men jag såg och tyckte det verkade som lite roligt tidsfördriv så jag snodde helt sonika frågorna och kör på själv. Så kan det gå ibland.

Reglerna är som följer:

-Svara på dom elva frågorna
-Skapa elva nya frågor
-Välj ut elva glada bloggare som du vill ska svara på dina frågor, fast inte den som utmanade dig



1. Bo på en båt resten av ditt liv eller aldrig mer se havet?

Bo på en båt tror jag bestämt. Nog för att jag tenderar att bli sjösjuk men jag kan väl hitta något lugnt ställe att kajka runt på tills jag vant mig. Har faktiskt funderat på att bo på båt, det låter mysigt på något vänster. Sen brukar jag inse att det förmodligen är ännu mer jobb med en båt än ett hus. Fast, man slipper ju klippa gräsmattan.


2. Aldrig mer äta middag tillsammans med någon eller aldrig mer få åka utomlands?

Aldrig mer få åka utomlands tror jag. Det finns rätt mycket att se och göra i vårt lilla land också och jag har aldrig varit en av dom som konstant längtar till varmare breddgrader.

3. Bästa stad i Sverige och varför?

Jag vet faktiskt inte. Dom städer jag tillbringat tillräckligt med tid i för att få en bra uppfattning om dom är Stockholm och Skara och ingen av dom kan vara bäst. I så fall skulle jag inte vilja sätta min fot i dom som är sämre.

4. Vad skulle du döpa ditt nya husdjur till? Vi säger att det är en hamster.

Tja, om dom vore två skulle Hide and Seek vara lite kul. Annars känns Alberth rätt för en hamster. Fast hamstrar är läskiga djur. I alla fall dom muterat stora jättelånghåriga jag träffat, som den som bröt sig ut ur buren och satt och gav oss onda ögat.

5. Ditt godaste recept?

Värmlandsdrömmar eller sojafärspaj med havregrädde, vitlök, senap och tonvis med persilja.

6. Det brinner. Du får bara rädda en enda sak. EN, inget fusk. Vad? Ps. det får inte vara något levande.

Utan tvekan min flodgris.

7. Senaste lögn?

Det kan jag faktiskt inte komma på.

8. Vinter resten av ditt liv eller aldrig mer få prata engelska?

Vinter var jag än är? Äsch, aldrig prata engelska. Det finns många andra språk att lära sig och jag får väl ha någon som tolkar åt mig om jag måste kommunicera med någon engelskspråkig. Sen kommer man långt med handviftningar också.

9. Sak du önskar att någon ska uppfinna?

Helt blank i huvudet. Men jag vet att det finns massa saker. Jag brukar ofta tänka "varför har ingen gjort en sådan". Men vi kan väl säga en helt och fullständigt miljövänlig bil som fungerar lika bra som dom miljösvinsbilar vi har och som dessutom är billig. För en sån skulle jag gärna ha.

10. Den finaste filmscenen som finns?

Jag som ser så lite film... Nej, jag kan nog inte riktigt komma på någon. Jag tycker mycket i chocolate är fint.

11. Favoritdjur?

Flodhästar och illrar.




Mina elva frågor:

1. Aldrig mer läsa en bok eller aldrig mer se på film?
2. Vilken är din tecknade favoritkaraktär och varför?
3. Vad skulle du vilja höra någon säga till dig just nu?
4. Om du fick välja själv, skulle du vara morgonpigg eller kvällsaktiv?
5. Aldrig mer äta socker eller aldrig mer äta mjöl?
6. Vad saknar du i ditt liv just nu?
7. Vilken var din favoritlåt när du var i tioårsåldern?
8. Kan du visa den finaste bilden du tagit?
9. Äta samma sak till frukost resten av livet eller samma sak till middag resten av livet?
10. Vad är det vackraste som finns?
11. Vad är bäst med dig?

Eftersom jag inte ens har elva läsare i snitt så väljer jag att utmana två stycken som jag tror läser här. Emelie och Ida

Idag började dagen sådär skulle man väl kunna säga. Dagens projekt var att ta mig in till stan och inhandla födelsedagspresent till min gode make som fyller år på söndag. Eftersom det som skulle inhandlas är gigantiskt och inte direkt går att smuggla in lite snyggt hemma så var min plan att komma iväg tidigt och hinna hem innan han slutade vid ett. Så, klockan ställdes, jag var uppe och klar. Illrarna var utfodrade, bajslådor rensade.

Så jag gick ut för att inse att jag igen fick vänta mer än tio minuter på bussen som går på kvartstrafik. Hur kan det bli så varenda gång jag chansar? Åkte ett antal hållplatser innan jag insåg att jag missat något väldigt viktigt. Nämligen att ge medicin till stackars lilla semesterhemsillern. Det är inte ett alternativ att skjuta upp medicin för skruttan eftersom det är insulinom hon har och hennes blodsocker måste hållas under kontroll. Så, jag gick av. Vände mig och och insåg att bussen hem gick precis. Så, en dryg kvarts promenad i blotsnö på tvären senare var jag hemma. Dyngsur och utan känsel i låren. Liten iller fick medicin och jag kunde åter bege mig.

Sen blev det aningen bättre när jag fick tag på det jag skulle ha och några saker till. Så nu har jag gömt hans födelsedagspresent och gjort en lappgömma. För sånt tycker jag är kul=)


Dagens lunch var gårdagens rester och så här såg det ut när maten tillagades igår.

 

Jag gillar verktyg. Speciellt sånna med kraft i. Som den här fina borrmaskinen. En slagborrmaskin från bosch som jag fick av mina kära fader. Begagnad visserligen men likafullt fin och välfungerande. Tack vare den har vi kunnat hänga upp mycket i vår lägenhet, vi har rätt många betongväggar. Igår användes den för att borra hål i plywoodskivor som skulle fästas på valphagen som delar vårat hem i två nu när vi har illergäster eftersom vi har en liten albinoiller som skakar galler så jag är rädd att hans tänder ska gå sönder.

 

 

Yoghurt och keso med banan och hasselnötter. En stor kopp te. Idag källingblandning från Kränku. Lite lätt rökigt och mycket gott.

För närvarande bebos vår tvåa av två människor och åtta illrar. Dessa illrar är uppdelade i två, tre på ena sidan och fem på andra. Det betyder mindre yta för alla än dom är vana vid och det betyder ju då i sin tur att det krävs mer aktivering för att det inte ska bli uttråkade pälsisar.

Så idag har jag varit på tre promenader, försökt underhålla en iller med mycket liten hjärna genom en aktiveringsleksak. En del håller sig fortfarande lugna men jag ser framför mig hur dom är om två veckor.... undrar om jag får sova då eller om det är klickerträning-promenad-gos-bus-aktivering nonstop. Den som överlever får se. Fram tills dess hoppar jag avspärrningar, tömmer lådor och medicinerar gammeltant.

Dagens jag i ett annat badrum

 

Det tar emot att visa upp bilder som ser ut så här men någonstans så tog min lathet över. Mobilen befann sig på samma ställe som boken. Kameran var tre avspärrningar bort (livet med illrar och extraillrar).

Vad jag tycker om boken är ju då frågan. Jag vet inte riktigt. Eller. Jag gillar att läsa den det gör jag. Det känns egentligen inte som något revolutionerande nytt och häftigt. Men det är väl ofta så. Någon sätter ord på sådant som vi är många som funderar på och många kommer ihåg och blir påminda om tankegångarna när dom ser att någon annan skriver om det. Eller så är det bara för mig det känns naturligt? Jag vet inte. Läsvärd är den absolut. Om inte annat för att det är rätt skönt att läsa om någon som faktiskt är tillfreds.

Nu är knäet mer noggrant undersökt och jag fick tummen upp. Jag är öm men inte instabil, visar inga tecken på meniskskada eller mer än en liten liten svullnad. Med andra ord, jag får klättra imorgon! Visserligen med linda och med order om att ta det lugnt. Hur man nu gör det.

Idag skulle vi städa. Ingen av oss gillar att städa, alls. Så för att höja motivationen för mig som är konstant tröttmössa och min stackars blodtömda (blodgivning är bra, jajjamen) make så handlades det bara goda saker till middag. Som ost. Chevre, brie och mozarella. Lite rökt lax, paprika, tomat och sparris till och det blev en kanonmiddag. Tro det eller ej, det blev städat.

Imorgon får vi finbesök till frukost när tant P med bihang kommer och lämnar av sina tre pillrar. Dom ska nämligen bege sig långt långt bort till sandiga stränder (husse och matte alltså) och vi har den stora äran att få agera fuskhusse och fuskmatte. Så, brödet jäser i kylskåpet, apelsinerna är plockade, kaffet är rostat och baconet rökt... eller något åt det hållet.

Jag avslutar kvällen med en stor kopp te och en av dom bästa kakorna. Shortbread. Mmmm innehållsförteckningen är nästan bäst, smör, mjöl, socker och salt. Kort och koncist. Ingen extra skit och dessutom smör, inte margarin. Det kan inte gå fel.

Upptill denna fantastiska underställströja. Ja, ljuset i mitt badrum är uselt.

 

Nedtill håriga byxor och mellan fötterna är orsaken till pälsen.

Förhoppningsvis inget illa, väntar på att mr sjukgymnast ska kolla menisken men han gissade på något annat... som jag inte kommer ihåg vad det var.

När det kommer till tekoppar finns det inget som heter för stort i min värld. Särskilt inte nu när jag är småförkyld och går och drar runt hemma. 0,8 liter rymmer min bästa tekopp. Enda nackdelen är att jag bli väldigt kissnödig efteråt.

Frukosten är uppäten och jag börjar fundera på om jag inte ska resa mig och bli klar för att åka och klättra. Egentligen är jag förkyld och borde vila men jag har varit borta så länge och är så sugen så jag åker nog dit och kör lite efter bästa förmåga. Jag och alla påsklovsbarn.

 

 

Yoghurt med banan och russin, knäckebröd med keso och rökt lax, vindruvor och te.

Att inte vara som andra. Det finns en del som gör en konstform av det. Som jobbar hårt för att inte passa in. Är dom annorlunda, egentligen?

Ibland är jag väldigt annorlunda. Fast andra är nog som jag, dom syns bara sällan. Ibland är jag mer som folk är mest. Idag var jag nog annorlunda när jag tog min förkylning med mig till lilla centrum för att handla. Bland alla tunna fuktiga converseklädda fötter traskade jag runt i mina vandringskängor med goretex. I djungeln av tightsben stod mina gröna lundhagsbyxor med svarta knän ut. Men jag vet att om jag varit i någon av svenska turistföreningens fjällstugor hade jag varit mer som andra, eller andra mer som mig.