frumunk

 

 

 

 

 

 

Kvällspromenad i stilla regn, en stilla värld. Alldeles ensam. Det var som när det regnar när solen skiner. Fast med solen på väg ner. Det luktade syren och blött gräs. Rent och klart. Väder jag älskar. Väder jag blir vemodig av.

Annars har jag kommit på efter så många år att jag inte är särskilt förtjust i vare sig strumpor eller skor.

Igår hittade jag fram till denbrunamaten.se och jag satt i tre timmar och omväxlande skrattade så jag fick ont i träningsvärken och blev äcklad. Hur överlevde dom stackars människorna som var med på 70-talet om det här var vad som serverades? Jag förstår ju att fetma var ett mindre problem då....

Har suttit och tittat igenom bilder från förra sommarens två besök på gotland och jag längtar dig så det gör ont. Nej, jag är inte därifrån, ja, jag är en vanlig sketen turist. Men jag älskar ön året runt. Jag har alltid en längtan efter att få se havet nära, få gå på kullerstensgator och besöka steniga vikar. Jag älskar landskapet, lammen. Att det finns valnötsträd på innergårdar i Visby och att äta fisk på bakfickan.

Är det inte lite fascinerande att en vuxen människans hela kroppstyngd enkelt hålls uppe av den här lilla slingan? Tjugotvå kilonewton håller den för, det är inte illa det.

 

Annars idag har jag ätit svenska jordgubbar som kostade väldigt mycket men när man tänker efter var dom ändå billigare per kilo än naturgodiset. Goda var dom. Nu väntar en helg i Hallsberg med handbollsturnering för våra små (eller ja.. halvstora) adepter.

Igår var jag iförd det här:

 

För vi hade nämligen sista matchen i sommarserien. Det är en liten serie som spelas när inget annat händer, när den vanliga serien är slut men det känns lite tidigt för sommaruppehåll. Det är lag från lite olika delar av stan och från lite olika nivåer. Mest på skoj sådär. Fast lite kul var det, igår vann vi och därmed vann vi faktiskt serien också. Det är ju aldrig fel.

Idag ville jag bara visa världens finaste skitfia, Alinda Lump. Lillfröken som underhåller, busar, myser och stoppar sin nos i allt som görs.

I fredags var min kära moder här och vi ägnade ett par timmar åt att montera ihop vårt nya köksbord, städa balkongen och plantera nya kryddor i balkonglådorna. Största delen av tiden gick åt till städandet. Illrarna har en grävlåda på balkongen och drar ut en del jord därifrån trots att det är ett rör som ingång. Sen fick dom riset från julgranen att leka med och nosa på i vintras och det låg kvar nu efter snösmältning och avbarrning så det såg lite ut som stampat jordgolv därute.

Hur som helst, här är lite av resultatet. Dom två övervintrade åkerbärsplantorna och gräslöken och så nyplanterad persilja. Lycka till att hålla liv i den.. men det är värt ett försök för persilja är vansinnigt gott och användbart. I den andra lådan finns rosmarin, oregano och timjan och i en egen kruka bor en jordgubbsplanta.

 

Klättring många timmar utomhus. Det är fint det. Solen sken "som vanligt" när vi åker ut och lunchutsikten var finfin. Det togs inte så många bilder idag eftersom vi var jämna par och dom få som fanns på mig var vända åt fel håll och idag är jag en latmask som inte orkar öppna photoshop och vända dom. Kanske dags för en ny dator när man inte gör sånt för att det tar flera minuter att öppna photoshop.

Lite gladare mage nu. Kan äntligen dricka te igen, om jag tar medicin men i alla fall. Har inte druckit te sedan i söndagskväll och det är länge sedan så den koppen jag sitter med nu smakar otroligt bra. Dagen har bjudit på storstädning som var så välbeöhvlig eftersom vi var borta förra helgen och köttätande illrar som dessutom fäller skitar ner rätt bra.

Sen klättring som kändes bra. Jobbade med sånt som egentligen är lite för svårt och det gick bättre än förväntat. Nyss åts dagens middag, majskolv, sparris, avokado och fetaostcreme. Jag kan inte äta grönsaker när magkatarren blommar upp så det var jag sugen på idag=)

 

Det har varit några långsamma sega dagar när jag vilat och väntat ut min mage som reagerade på helgens stress med att totalt sparka bakut. Så jag har suttit hemma och ätit soygurt och barnmat och varit rastlös. Idag verkar det dock fungera bättre så snart beger jag mig iväg för att klättra.

Nya klätterskor för dom gamla gick och fick hål på tån. Så det var ju tur i oturen att det fanns ett ensamt par i just min storlek som hade nedsatt pris.

Fintröja i födelsedagspresent. Tröjor faktiskt.

Hemgjord pizza med hemgjord pesto istället för tomatsås. Gott.

Och imorgon väntar sista helgen på tränarkursen. Så skönt att bli klar!

Jag klättrade idag, igen. Jag har väldigt svårt för ledklättring (att klättra med repet hängande efter sig och sätta fast längs med vägen istället för att ha repet fäst i toppen) rent mentalt oftast och nu var det ett tag sedan sist, eller ja kanske två veckor sedan. Så dagens projekt var en relativt lätt led som jag inte har några som helst problem att klara rent teknik och styrkemässigt. Mentalt däremot. Hualigen vad första försöket var hemskt. Jag kom upp två klipp vilket är kanske fyra meter. Fick svårt att andas och ångest. Tog mig upp ungefär dubbelt så långt efter lite vila innan jag gav upp och kom ner. Hela jag skakade så obehagligt tyckte jag att det var.

På den igen sen och jag kom faktiskt hela vägen upp med massvis av vilopauser. Fortfarande rädd men mer beslutsam. Fast, att nöja sig där hade ju varit larvigt så jag gjorde ett försök till och lugnt och kontrollerat med all självsäkerhet i världen klättrade jag hela den femton meter långa leden i ett svep. Mycket nöjd, kanske inte över att jag klarade den egentligen med tanke på att det ligger under min förmåga utan mer att jag vägrade ge mig och att det gav resultat.

Jonathan ledklättrar till vänster i bild och till höger hänger ett topprep.

Åh hu, varför slutar jag ens springa. Att börja är ju alltid lika tungt. Det kan ju ha med det där att temperaturen sjunker ner till tio tjugo minus och snön ligger i drivor att göra. Men i alla fall. Undrar om det vore värt att försöka springa  alla väder året om bara för att slippa dom här första gångerna på våren. Hur som helst, nu har jag något senare än planerat kommit igång med vårens springturer, det har varit massa förkylning och ont i knä som fördröjt premiären. Igår avverkades runda nummer fyra och äntligen har jag passerat dom värsta. Första gången jag går ut är det rätt ok, förväntar mig inte att orka springa en kvart ens och kroppen verkar fungera rätt ok av ren förvåning. Sen kommer andra och tredje gången och dom är vidriga. Alltså... jag genomlider dom enbart för att jag vet att det blir bättre för det blir det. Igår var det nästan skönt och bättre kommer det bli. Det är rätt fint med löpning ändå. Jag avskydde att gå ut och springa fram till för ett par år sedan när det började kännas ok. Jag kan inte påstå att det är min favoritträningsform men det är rätt skönt och framförallt är det träning som är lätt. Jag behöver inte åka någonstans så det går att klämma in även om det är ont om tid och det är väldigt lätt att springa nästan oavsett var man är.

Igår åt jag frukost i solen på balkongen och upptäckte att årets första blomma på allåkerbäret håller på att slå ut.

 

Självklart shoppar även jag i London. Det här är Burton även kallad Burtie av rasen Highland Cattle. Jag tycker vi har lite samma frisyr även om min är lite tillplattad efter en heldag med mössa.

För jag har varit borta. I London närmare bestämt. Det var grått och kallt men vi gjorde en hel del och såg rätt mycket. Promenerade tills fötterna inte ville mer och jag köpte en skjorta på röda korset i Oxford dit vi gjorde en dagsutflykt.

 

Frukost

 

Afternoon tea

 

Market Street i Oxford

 

Typisk engels rördragning, utanpå...

 

Trädgårdsmuseet, det där tror jag verkligen dödar sniglar, förmodligen allt annat också

Med bilen fullpackad av rep och annat nödvändigt styrde vi på småvägar ut mot Vårdberget för klättring. Solen sken, det var lagom varmt, helt okej att ha shorts men inte så varmt så det blev jobbigt trots att solen låg på hela dagen. Lite småmysig klättring och en del leder var riktigt trevliga. Sällskapet var fantastiskt, med andra ord en bra vårdag i solen.

Den lilla vägen fram.

 

Jag var iförd min vackraste outfit för att stå ut med solen, känslig som jag är.

 

Jag på väggen.