frumunk

Åh hu, varför slutar jag ens springa. Att börja är ju alltid lika tungt. Det kan ju ha med det där att temperaturen sjunker ner till tio tjugo minus och snön ligger i drivor att göra. Men i alla fall. Undrar om det vore värt att försöka springa  alla väder året om bara för att slippa dom här första gångerna på våren. Hur som helst, nu har jag något senare än planerat kommit igång med vårens springturer, det har varit massa förkylning och ont i knä som fördröjt premiären. Igår avverkades runda nummer fyra och äntligen har jag passerat dom värsta. Första gången jag går ut är det rätt ok, förväntar mig inte att orka springa en kvart ens och kroppen verkar fungera rätt ok av ren förvåning. Sen kommer andra och tredje gången och dom är vidriga. Alltså... jag genomlider dom enbart för att jag vet att det blir bättre för det blir det. Igår var det nästan skönt och bättre kommer det bli. Det är rätt fint med löpning ändå. Jag avskydde att gå ut och springa fram till för ett par år sedan när det började kännas ok. Jag kan inte påstå att det är min favoritträningsform men det är rätt skönt och framförallt är det träning som är lätt. Jag behöver inte åka någonstans så det går att klämma in även om det är ont om tid och det är väldigt lätt att springa nästan oavsett var man är.