Vemod, barfota och sommarregn
Kvällspromenad i stilla regn, en stilla värld. Alldeles ensam. Det var som när det regnar när solen skiner. Fast med solen på väg ner. Det luktade syren och blött gräs. Rent och klart. Väder jag älskar. Väder jag blir vemodig av.
Annars har jag kommit på efter så många år att jag inte är särskilt förtjust i vare sig strumpor eller skor.
Kommentarer
Trackback