frumunk

Illrar är väldigt fascinerande djur som kan vara ett helt underbart husdjur, eller fruktansvärt. Det beror på vem man är och vad man vill göra med och för sitt djur. Illrar är speciella djur, dom är nyfikna och sociala, dom vill stoppa sin nos i allt du gör och tassar gärna runt dina fötter och ser ytterst förnärmade ut om man råkar peta till dom med en tå. Det gäller att titta i diskmaskinen tre gånger extra så ingen råkat smita in innan du sätter på den. Eller snarare, för att se till så du plockat ut alla som smitit in. Här hemma är diskmaskinen en mycket uppskattad plats att nosa runt i.

 

Eftersom det är nyfikna djur som älskar att utforska lär sig många illrar att öppna skåpdörrar, dra ut lådor och klättra upp på stolar och sedan vidare. Med andra ord behöver ett hem som innehåller illrar illersäkras. Extra starka låsmagneter till skåp och barnsäkring till lådor är en bra ide. Sedan får allt som kan skadas av illrar eller skada illrar helt enkelt flyttas från ytor dom kommer åt. Vi kan i vårat hem tillexempel inte lämna något på köksbordet förutom möjligen tidningar och papper eftersom en viss vit herre inte har några som helst problem att via köksoffan ta sig upp på bordet och illrar är inte katter som är smidiga, en iller välter saker, både för att dom är lite klumpigare och för att allt ska undersökas in i minsta detalj.

 

 

 

 

Med andra ord kan man inte leva som alla andra. I vårat hem finns inga blommor i fönstrena, för där tar sig illrarna upp och att gräva i jord, ja eller vad som helst, är det bästa som finns när man är iller. En kär vän har satt fast sina blomkrukor med ståltråd. En del har tur och har mer markbundna illrar. Vi har inte heller några böcker i nedersta hyllan i bokhyllan efter som samma vita herre som ovan och hans bruna partner in crime tycker att det är en fantastisk ide att dra ut varenda bok som står där och sprida dom över vardagsrumsgolvet. På vår inhandlingslista står dörrar till bokhyllan (tack ikea).

 

 

Många illrar har en förkärlek till saker av gummi och det är livsfarligt att låta dom komma åt sådant. Öronproppar är typexempel på saker illrar finner utmärkt att tugga i sig liksom en del plastgummipluppar som finns under möbler, gummilisten som ofta finns på plåtmatskålar, hörlurar i gummi, pipleksaker i gummi. Sådant får aldrig någonsin finnas där det finns en risk att en iller kan komma åt det eftersom stopp i tarmen är en alldeles för vanlig dödsorsak hos iller. Eftersom dom är rätt små går det ofta fort från att dom börjar må dåligt och kräkas till att dom är allvarligt uttorkade. Vi har ett antal gånger fått åka iväg akut mitt i natten med illrar som på bara en-två timmar gått från normal till apatisk. Som tur är har våra hitills inte haft något i tarmen och klarat sig med uppvätskning och kontraströntgen dom flesta gångerna. Sedan har  vi faktiskt fått öppna upp två stycken eftersom det var otydligt på röntgen om det fanns något eller ej. Sådant är dyrt. Så som illerägare gäller det att ha sparade pengar att ta till om olyckan är framme. Just nu är det bara agria som försäkrar illrar och dom går under smådjur, tillsammans med marsvin och kaniner. Veterinärkostnaderna för iller motsvarar hund och katt. Taket för veterinärvård ligger på 10.000 och när man pratar akutoperationer räcker det inte så långt. Det kan bli uppåt 20.000 med otur.

 

När jag ändå pratar om hälsa så är det så tråkigt att illrar oftast dör av cancer. Det finns tre vanliga typer, lymfom, insulinom och binjuretumörer. Lymfom är väl det värsta. Det är inte riktigt något man kan förebygga men det finns en viss ärftlighetsfaktor så att välja rätt iller från friska linjer är bra om man vill minska riskerna. När illern väl fått en diagnos kan man ge kortison för att öka livslängden (med kvalite) en aning men oftast går dom bort allt för fort efteråt. Insulinom finns det en viss genetisk sårbarhet för men här finns det också större möjligheter att själv hjälpa till att förebygga. Insulinom är kortfattat insulinproducerande tumörer på bukspottskörteln som gör att insulinproduktionen blir för hög och blodsockernivåerna för låga. Omvänt diabetes alltså. Även här används kortison som behandling och även i viss mån operation men eftersom tumörerna är små så är det väldigt svårt att få bort alla om dom är flera. Att ge en iller fel kost ökar risken för insulinom. Illrar är strikta carnivorer vilket betyder att dom bara äter animaliskt. Att då ge ett torrfoder som innehåller stora mängder kolhydrater eller protein från växtriket är fel kost och ger en ökad risk för att drabbas av insulinom.

 

 

 

Bunjuretumörer är helt enkelt vad det låter som, tumörer på binjurarna. Symptomen är brunstbeteende och pälsavfall som oftast börjar på svansen och fortsätter upp över rumpan. Pälsavfall på svansen behöver dock inte vara binjuretumörer men bör alltid kollas upp. Här opereras det om det sitter på "rätt" binjure. Den ena sitter nämligen så dumt till att riskerna är för stora. Ökade risker kommer med kirurgisk kastrering. Man tar bort förmågan att fortplantera sig men inte produktionen av könshormoner vilket kan bli fel. På senare år har ett annat alternativ börjat användas, kemisk kastrering med implantat. Det fungerar inte som p-piller med hormonutsöndring utan är en annan process som är svårförklarad med kort om tid och utrymme (och intresse hos läsare=P).

 

 

Bitträning, rumsrenhet och lukt? Ja, en iller kan bitas och ja en illervalp bits med största sannorlikhet. Det gör även kattungar och hundvalpar. Med träning blir alla djurslag bättre. Illrar leker hårt med varandra och är tåliga och lär man dom inget annat tror dom ju naturligtvis att alla tål det. Dom har ju inte heller något bra medel att kommunicera med en människa som står upp när dom inte är mer än på sin höjd tre decimeter om dom står på bakbenen. Dom kan inte peta på en och säga, hej du jag är här och därför blir det lätt så att en liten illervalp tar till ett naffs för att få uppmärksamhet. Även det går att träna på. När det gäller träning och uppfostring av iller förespråkar jag starkt positiv förstärkning. Bestraffningar, hårda ord och även fysiskt (nackskinnsgrepp, hålla fast osv) är för mig rena galenskapen. För att ha en bra relation till ett djur anser jag att det är bättre med ett samarbete och en ömsesidig respekt än att skrämma djuren till att vara undergivet. Gladare djur och gladare människa i slutändan. Har man en uppspelt liten illervalp som inte kan helda sig utan biter vid lek kan man istället för att vara tråkig och ge sig iväg plocka fram ett gosedjur som illern kan få bita och slita i. Våra illrar uppskattar det enormt mycket och jag slipper bli biten.

Rumsrenhet är inte självklart för alla illervalpar. Illrar går på lådan men det krävs ofta mer än en låda i ett hus eftersom dom tenderar att vara lite lata (illrarna alltså, inte lådorna) och inte vilja gå alltför långt. Hemma hos oss finns det fem stycken, alla används inte dagligen men tillräckligt ofta för att dom ska behövas allihopa. Det går att ha lite olika material i lådorna. Vanlig kattsand, träpellets (eldningspellets) eller papperspellets. Alla har för och nackdelar och en del illrar föredrar visst material framför annat. Kattsand är smidigt eftersom det är lätt att tömma lådorna men det kan ge torra trampdynor och smågrus över golvet som kan ge repor. Det kan även fastna i rumpan om dom torkar sig efter besöket. Träpellets är förhållandevis billigt, luktar bra så länge lådorna ses efter och fastnar inte under tassar eller i rumpan däremot är det lite jobbigare att rensa lådor eftersom pelletsen blir spån när dom kissar på den och det silas ur. Papperspellets har väl en enda fördel, det är billigt. I övrigt så luktar det mycket och fort. Det går naturligtvis att träna illrar till att bli mer eller mindre rumsrena. Våra använder lådan i stort sett jämt om vi håller det rent. Det händer dock någon olycka varannan vecka eller så.

 

Sen var det den där frågan om lukt. Ja, en iller ha en speciell doft. En okastrerad hane luktar faktiskt rent av äckligt. Alla djur har en lukt och illrar också. Kanske något mer än en del andra men om man städar, byter sovmaterial och håller lådorna rena så är det inte något som stör. Jag har varit hemma hos människor med små burdjur där de luktar bra mycket mer. Jag för min del tycker iller luktar gott.

 

Så den dagliga skötseln? Illrar är lätta djur ur den aspekten. Dom behöver rent vatten som lämpligen serveras ur en ordentligt tung skål eftersom en hel del illrar gillar att snorkla i skålen och släpa runt på den. Dom behöver bra mat och lådorna behöver tömmas. Klorna klipps någonstan 1 gång i veckan-1 gång varannan vecka och det är lätt löst genom att droppa ett par droppar vetegroddsolja på magen och sedan låta dom hänge sig medan man själv i lugn och ro kan klippa. Öronen behöver rensas igenom då och då, lite olika för olika individer men det är samma sak där, lite godis och snabbhet så är det gjort rätt fort. Sedan behöver dom naturligtvis lek och bus och kärlek för att må bra och trivas.

 

Med illrar i huset blir det inte tråkigt, dom vill "stjälpa till" med allt och en iller i busryck är något av det gladaste som kan skådas. Sedan kan man väl inte komma ifrån att det kan bli lite irriterande när man försöker städa och finner en iller hängande i moppen eller halvvägs in i skräppåsen med bajs och spån.

 

Så, står man ut med att anpassa sitt boende efter sina djur och att bli biten och torka bajs efter en valp (eller vuxen ibland) samt att det kan vara svårt att hitta någon som vill passa dom så är iller ett perfekt husdjur=)