frumunk

Den dagen var det rent ut sagt äckligt ute. Det var tjugoåtta grader och väldigt fuktigt. Det gick inte att andas eller tänka. Jag hade sol och värmeexem över hela armarna, bröstet och ett sönderbränt lår och fick panikshoppa en lång vit skjorta för att hålla mig sval och skyddad. Vi var dumma nog att hyra cyklar och cykla till snäck och tillbaka. Efter det mådde vi så dåligt båda två att vi åt glass och sedan tillbringade ett par timmar på en öde skolgård där vi läste och gungade i skuggan.

När vi hittat lite krafter igen släpade vi oss upp till torget och köpte mat och fryst mango att kyla ned hjärnan med. Vi placerade oss på en bänk nere vid vattnet och inväntade kvällen och förhoppningsvis lite svalka.

 

 

 

Vid sjutiden började det bli uthärdligt så vi tog en tur i botaniska trädgården och fotograferade lite blommor.

 

 

 

 

 

Tillbaka till bänken och en begynnande solnedgång. Nu gick det faktiskt att andas tack och lov.

 

 

 

Vidare upp på galgberget för att se mer av solnedgången. Det är fantastiskt hur en plats med ett sådant hemskt förflutet kan vara så underbart vacker. Jag älskar att vara däruppe.

 

 

 

Sedan var gotlandsäventyret nästan slut. Vi fick en ordentlig skrattstund när vi försökte få bort dagens klibbsvett från kroppen genom att, sittande i bakluckan på bilen, tvätta oss med våtservetter. En tur till max för att köpa te och sedan var det mittinatten och dags att äntra färjan. Vi sov på golvet och jag impulsshoppade örhängen fem i fyra på morgonen innan vi rullade ut på fastlandet för en trött hemfärd med en alldeles underbar soluppgång.

Som vanligt hann jag knappt lämna ön innan jag längtade tillbaka.